Sibirisk katt ras och lite historia
Rasstandard
Storlek
Medium till stor
Huvud
Massivt och lite längre än brett. Pannan är bred och lätt rundad. Höga kindben. Bred nos. Profilen har en svag inbuktning, men inget stop. Hakan är svagt vikande.
Öron
Medium, öppna i basen med runda öronspetsar. Svagt lutade framåt och med bra bredd emellan.
Ögon
Stora, lätt ovala och snedställda i placeringen. Alla färger är godkända.
Kropp
Kraftig benstomme. Benen är medium höga och formar en rektangel med kroppen. Tassarna är stora och runda.
Svans
Medium lång med rundad svanstipp.
Päls
Mycket tät päls som inte får ligga tätt till kroppen. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring.
Färggrupper
Rasen indelas i följande färggrupper
- Svart eller blå
- Se 1 med vitt
- Brunagouti och blåagouti
- Se 3 med vitt
- Röd, creme, svartsköldpadd, blåsköldpadd – både agouti och non-agouti
- Se 5 med vitt
- Samtliga silver
- Se 7 med vitt
- Vit
Om rasen
Sibirisk katt är en naturlig ras som har utvecklats i Ryssland under många århundraden. En sibirisk katt är kraftig och muskulös. Den växer långsamt och anses inte vara fullvuxen förrän vid fem års ålder. Den ska ha stora runda tassar, medellång svans och en kort kraftig hals.
Den sibiriska katten har ett väldigt trevligt temperament – de är pratsamma, sociala och läraktiga. En del säger att de är "hundlika" och anspelar då på att katterna ofta är där människorna är. De är också mycket aktiva katter som tycker om att leka och lära sig saker, samtidigt som de naturligtvis också är keliga och tycker om människors sällskap. Helt klart är de stora personligheter och mycket egensinniga individer. Två sibiriska katter är inte två sibbar utan två enskilda individer.
De flesta uppfödare tar ca 13.000-15.000 kr för sina sibiriska katter, men det kan variera något. Det bästa är att ta kontakt med den enskilde uppfödaren.
Sibirisk katt är populär bland allergiker eftersom många allergiker har visat sig tåla denna ras. Det beror på att sibirisk katt generellt sett har en mindre mängd av proteinet Fel d 1, som är ett av de ämnen som är mest allergiframkallande hos katter. Se mer på sidan Allergi & testhem.
En sibirisk katt fungerar bra som innekatt förutsatt att man aktiverar den ordentligt. Den sibiriska katten är ingen katt som bara mår bra av att vara inne ensam många timmar om dagen för att sedan ha en matte eller husse som sitter i tv-soffan och inte orkar leka med den. Den sibiriska katten behöver aktivering och omvårdnad för att må bra och trivas. Det är en aktiv katt som älskar att leka, klättra och hoppa. Den sibiriska katten är en muskulös katt och hoppar med lätthet upp på höga skåp, avsatser och till och med på gardinstänger. Ett gediget klätterträd från golv till tak rekommenderas om man inte vill att de ska hoppa på möblemanget!
Rasens historia
Ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare och den sibiriska katten härstammar enligt många från de ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Sibirien är inget jordbruksland och katten var ett älskat husdjur och behövdes inte i första hand till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen.
Så småningom, kanske tack vare inblandning av lokalt förekommande katter eller det tuffa klimatet, så utvecklade katterna en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare. Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras där endast de starkaste kunde klara sig i det bistra klimatet.
Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg och kattklubbar uppmärksammade under 1980-talet den enastående rasegenskapen hos den sibiriska katten som unik. Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskilda från europeiska katter i mer än 100 år. I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och sibirisk katt började spridas i Västeuropa. Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar, dels den planerade aveln och uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av landet som sibirier.
Redan i slutet av 1800-talet omnämns den ryska långhårskatten i utgåvan av Harrison Weirs "Our Cats"!
Det dröjde dock innan Sibirisk katt etablerades som raskatt utanför Ryssland. 1997 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline d'Europé (FIFe) och 1998 fick rasen certifikaträttigheter.
Redan 1992 importerades de första sibiriska katterna till Finland, men det dröjde ända till år 2000 innan 10 sibirier importerades till Sverige.
källa Sibirisk katt.se https://sibiriskkatt.se/